Under 1600- och 1700-tal, men i synnerhet 1800-talet, förekom det att säterier och herrgårdar som låg i närheten av en annan, ofta större, inkorporerades. Det innebar att jorden började brukas i sambruk med den större herrgården och att bebyggelsen revs ned. Ofta saknade dessa inkorporerande säterier och herrgårdar redan från början en ståndsmässig bebyggelse. Gårdarna kunde avhysas helt och hållet, men vanligare var att det fanns både arbetarbostäder och vissa ekonomibyggnader kvar.