Med begreppet ”ståndsgård” menas gårdar vars ägare eller innehavare var ståndspersoner, som hade en hierarkisk arbetsstyrka med vissa specialfunktioner, samt hade ett boende som påtagligt skiljde sig från böndernas. Hit räknas gårdar som ägdes eller innehades av till exempel lägre officerare, kronofogdar, länsmän, kyrkoherdar, komministrar, lantmätare, handelsmän och stadshantverkare.

Jag menar att det finns en poäng att göra en distinktion mellan herrgårdar och ståndsgårdar. I historisk tid gjorde man å ena sidan en tydlig gräns mellan de som tillhörde allmogen och de som var ståndspersoner. I länsstyrelsens verifikationer (serie E Ic) under 1700-talet angavs för varje år, fögderi för fögderi, härad för härad, socken för socken, vilka personer som tillhörde ståndspersonernas krets, vilka gårdar de ägde eller bodde på och hur stora hushåll de hade. Spännvidden mellan de uppräknade personerna kunde vara mycket stor; listorna upptar allt från korpraler till högadliga riksråd. Å andra sidan synes de ha funnits en uppfattning om vilka gårdar som var herrgårdar och vilka som inte var det. I 1700-, 1800-, och även det tidiga 1900-talets geografiska verk uppräknas vanligen endast de större av ståndspersonernas gårdar, de som utifrån min definition benämns herrgårdar, medan de flesta boställen eller av ståndspersoner nyanlagda gårdar bara kommenteras i förbigående eller inte omnämns överhuvudtaget. En uppdelning mellan herrgårdar och ståndsgårdar kan därför anses ha en förankring i en historisk kontext.

För att en gård skall benämnas ståndsgård skall tre punkter av fyra vara uppfyllda:

  1. Gården bör ha haft adliga eller ofrälse ståndspersoner som ägare/brukare.

  2. En hierarkisk arbetsstyrka bör ha funnits med drängar, pigor och/eller torpare och utöver dessa skall det ha funnits enstaka anställda med specialfunktioner, till exempel en hushållerska, en bokhållare, ett biträde eller en adjunkt. Om gården var utarrenderad, så skall det ändå ha funnits ett hierarkiskt hushåll för ägarens behov eller så skall arrendatorns hushåll ha haft motsvarande uppbyggnad.

  3. På gården bör det ha funnits en ståndsmässig bostad som skall ha haft en differentierad rumsindelning med sal, förmak och sängkammare för familjen.

  4. Utöver bostaden bör det ha funnits en trädgård.

Hur många ståndsgårdar det funnits i historisk tid är svårt att uppskatta, men sannolikt rör det sig om c:a 10 000.