Definition av ”herrgård”
Den definition av ”herrgård” jag använder mig av bygger på en sammanvägning av juridiska, ekonomiska, sociala och arkitekturhistoriska förhållanden. Den utgår från sex punkter, varav fyra skall vara uppfyllda för att den skall benämnas herrgård.
-
Gården bör ha haft adliga eller ofrälse ståndspersoner som ägare/brukare.
-
Gården bör ha varit säteri, det vill säga gården skall före reduktionen på 1680-talet ha fått säterifrihet och därmed varit befriad från grundskatter.
-
Till gården bör ha hört ett gods bestående av underlydande gårdar med räntepliktiga bönder och/eller gårdar som inköpts och drivits i sambruk med huvudgården.
-
En påtagligt hierarkisk och differentierad arbetsstyrka bör ha funnits. Arbetet skall ha letts av en inspektor eller rättare och vid sidan av drängar, pigor, statkarlar och torpare ska det ha funnits anställda med specialfunktioner såsom huskaplaner, betjänter, lakejer, hushållerska, kokerskor, kammarjungfrur, kusk, trädgårdsmästare, linvävare, snickare, smeder etcetera. Om gården var utarrenderad, så skall det ändå ha funnits ett hierarkiskt hushåll för ägarens behov, eller så skall arrendatorns hushåll ha haft motsvarande uppbyggnad
-
På gården bör det ha funnits ett ståndsmässigt boende, bestående av en eller flera byggnader, som skall ha haft en klart differentierad rumsindelning med dels rum för familjens representation och boende i form av salar, förmak, kabinetter och sängkamrar, dels särskilda utrymmen för hushållets arbete och boende i form av kök, förvaringsrum, vävkammare, mangelbod, brygghus och sängkamrar.
-
Utöver bostaden bör det ha funnits trädgårdar och/eller parker.
Med samtliga sex punkter uppfyllda motsvarar det de gårdar som historiskt sett benämndes herrgårdar eller sätesgårdar i 1700- och 1800-talens geografiska verk (Salvius, Fischerström, Linnerhielm). Med denna definition som grund har det funnits totalt 3500-4000 herrgårdar i Sverige, dock inte samtidigt. I vissa områden med sämre förutsättningar för jordbruk försvann många herrgårdar under 1700- och1800-talen genom ägdelning, uppstyckningar och köp av bönder. I slättbygderna tillkom under 1800-talet många nya genom sammanslagningar av flera hemman eller avstyckningar från gods i samband med arvsskiften. Av herrgårdarna var omkring 400 bruksherrgårdar med industriell verksamhet, de flesta med järnproduktion. För en utförligare diskussion om begreppet herrgård hänvisas till min artikel ”Herrgårdar, ståndsgårdar och gods i Uppsala län” i Historisk tidskrift för Finland 4/2013.
Begreppet ”slott” använder jag inte eftersom det är ett alltför tänjbart begrepp. Fram till sekelskiftet 1900 var det egentligen bara de kungliga slotten samt enstaka större stenhus som benämndes slott. Men sedan dess har ”slott” blivit en folklig benämning på herrgårdar med iögonfallande huvudbyggnader. Idag kallas var och varannan herrgård för slott, särskilt av marknadsansvariga på konferensanläggningar och av fastighetsmäklare som önskar ge mindre ställen ett mer glansfullt förflutet.